Brainstorming är inte särskilt kreativt

Brainstorma är inte särskilt kreativt. 
Det finns flera inbyggda problem med brainstorming som gör att det inte är särskilt effektivt. Jeffrey Baumgartner förklarar varför.
Det finns flera inbyggda problem med brainstorming som gör att det inte är särskilt effektivt. Jeffrey Baumgartner förklarar varför

Published 2013-12-02

Brainstorma är inte särskilt kreativt

Det finns många fördelar med brainstorming, det bygger självkänsla och lagkänsla och brukar vara roligt. Men det saknar väsentliga egenskaper, skapandet av kreativa idéer och skapandet av användbara kreativa idéer.

brainpower


Jag har länge varit emot brainstorming som koncept och nu har jag fått ihop mina åsikter i en artikel!
    
Inledningsvis får vi enas om vad brainstorming är. Det finns två betydelser. Dels är det ett allmänt uttryck för att skapa idéer. Det är sannolikt den vanligaste betydelsen.
    
Det har dock en annan specifik betydelse bland innovationskramare. Det är en specifik process som skapades av en reklamman, Alex Osborn, på 1940-talet. Osborn skrev sedan flera böcker om kreativitet och använde då ofta brainstorming. Han samarbetade även med Sidney Parnes och de skapade en sofistikerad kreativ process, kreativ problemlösning (CPS), som institutionaliserats och hyllats vid International Center for Studies in Creativity vid Buffalo State College.
    
Det är märkligt men konceptet brainstorming har knappt utvecklats sedan det snickrades ihop av Osborn. Detta trots att själva andemeningen är skapande och förändring. Ännu mer märkligt blir det när man inser att de antaganden som processen är uppbyggd kring visat sig vara fel. Trots det finns det en massa innovationsledare som tycker att brainstorming-processen inte får ändras eftersom den är antik!
    
Det finns tre inbyggda fel i brainstorming som gör att det inte fungerar så bra. Dels är tanken att skrika ut idéer inte lika kreativt som att få arbeta med det själv, dels hämmas kreativiteten av gruppdynamiken, att styra sina egna reaktioner, dels föredrar beslutsfattare lagom kreativitet före radikal kreativitet. Det första problemet går att hantera men de övriga är livsfarliga. De tre problemen har tidigare lokaliserats av trovärdiga användare som annars inte har någon anledning att motarbeta brainstorming som process. Låt oss titta närmare på bevisen.
    
Gruppgrejen funkar inte. Metoden testades redan 1958 vid Yale genom att hälften av deltagarna i en grupp fick pröva Osborns metod och de andra fick självständigt skriva ner idéer. Resultatet blev att de som inte använde brainstorming var överlägsna avseende kreativa idéer. Enda skillnaden i metodik var just om de arbetade ensamma eller i grupp. Ytterligare tester visar samma sak. Vägen runt problemet är att låta deltagarna arbeta enskilt först och sedan lägga samman förslagen och försöka utveckla ytterligare.
    
Kritik sporrar kreativiteten. Ett grundläggande fundament i brainstorming är att man inte får kritisera varandra. Folk i allmänhet är känsliga för kritik och det hämmar delandet av bra idéer. Det låter bra men är också fel. Forskare vid University of California, Berkeley prövade att låta tre grupper brainstorma. Den första gruppen instruerades inte överhuvudtaget, den andra fick normala brainstorming-instruktioner men styrdes bort från inbördes kritik medan den tredje sporrades till tydlig kritik. Den tredje gruppen var bäst och den andra gruppen var bättre än den fösta. Forskningsresultaten är inte populära bland fundamentalister. De hävdar att man blir hämmad av kritik men forskning visar på motsatsen.
    
Jag har personliga erfarenheter från min egen konstnärsbana. Det har alltid varit en del av skapandeprocessen att vrida och vända, kritisera och ompröva, för att komma framåt. Jag har även diskuterat saken med vetenskapsmän som är vid forskningsfronten. Vi har samsyn, vid skapande är kritik och debatt normalt.
    
Människor gillar inte kreativa idéer. Ett av syftena med brainstorming är att producera massor av idéer som någon sedan får gallra. Det borde väl vara rimligt att man kan lyckas rösta fram bästa förslaget eller att chefer som är tränade i innovation borde kunna hitta verkligt kreativa lösningar. I praktiken är vi människor inte speciellt dragna till radikala lösningar. Forskning vid University of Pennsylvania har visat att när det kommer till en valsituation väljer vi ganska konventionella lösningar. Det gäller speciellt om direktiven inte är helt tydliga.
    
Vidare är det vanligt att man istället för att vara kreativ hamnar i situationer där man använder en massa inneuttryck och väljer efter hur häftig en idé låter snarare än efter hur kreativ lösningen är. Det är också vanligt att det enda resultatet från en brainstorming-övning är en lång list med förslag som sedan begravs.
    
Trots alla problem så anses brainstorming heligt av många konsulter. Det går att likna vid en gammal sportbil som trots hundratusentals mil, och kontinuerlig handpåläggning av skickliga mekaniker, är charmig snarare än effektiv jämfört med moderna bilar.
    
Men trots alla problem med att använda tekniken för kreativa processer så är det bra för teambyggnad. Kanske för att man kan ha en professionell gruppövning utan att bli kritiserad? Vidare är det bra att många känner sig delaktiga i en kreativ process, framgången mäts bara i hur många idéer som tagits fram, inte kvaliteten
    
Det finns alternativ.Trots att det finns olika varianter på brainstorming så kvarstår de ursprungliga problemen, det produceras många idéer men inga kreativa idéer. Jag har själv tagit fram ett alternativ, antikonventionellt tänkande (ACT). Det är en enkel metod men de som prövat den säger att den fungerar. Den bygger på det sätt artister normalt tar fram nya lösningar. Jag har formaliserat den och du hittar mer på min hemsida.
    

Jeffrey B

 

Veckans fråga

Är våra stora svenska företag generellt sett tillräckligt förändringsbenägna?
Vad tycker du?

ANNONS:

Mest läst

 

EQapital.se