Nietzsche 1: När man försöker i okänd terräng

Detta är den första i en serie om 10 artiklar om ett annorlunda företagande som tar sin utgångspunkt i eller hämtar inspiration från Friedrich Nietzsches filosofi.

Nietzsche 1: När man försöker i okänd terräng. 
Detta är den första i en serie om 10 artiklar om ett annorlunda företagande som tar sin utgångspunkt i eller hämtar inspiration från Friedrich Nietzsches filosofi. .
Published 2015-04-24

Nietzsche 1: När man försöker i okänd terräng

Detta är den första i en serie om 10 artiklar om ett annorlunda företagande som tar sin utgångspunkt i eller hämtar inspiration från Friedrich Nietzsches filosofi. 10 citat, tio tankar. Ett klassiskt format, här fyllt med nytt innehåll. Förhoppningen, som alltid när jag skriver något, är att det ska uppstå något slags ömsesidigt lärande. Jag ser detta som början på ett samtal, inte som ett antal fullbordade slutsatser, om ansvarsfullt företagande där pengarna inte är målet, utan medlet. Pengar ska användas till något för att mening ska uppstå, ekonomi är inget egenvärde, det är ett fantastiskt redskap. Att använda redskapet för att enbart förmera kapital är slöseri med energi. Valde att börja där, för att vara tydlig med hur jag ser på saken, och med det sagt kastar jag mig över det första citatet.


Texten handlar om det ökända, om framtiden. Hur närmar vi oss den? Vad är möjligt? Vågar vi testa sådant som inte testats förut? Nietzsche ställer frågan, genom mig: Vem får försöka i näringslivet och företagsvärlden idag? Den som är bäst, är ett vanligt svar på frågan. Men är det verkligen den som lyckats bäst, den som redan lyckats som har störst chans att lyckas igen? Är det verkligen alldeles självklart att det är det bästa sättet att hushålla med resurserna, att låta den som lyckats tidigare förfoga över tiden och pengarna som finns tillgängliga för utvecklingen? Den som har lyckats har ju allt att förlora på att försöka igen. Och företagande handlar väl i mångt och mycket om att söka nya lösningar på nya problem, om det som ingen vet något om?
    
Jag menar att företagande handlar om att färdas framgångsrikt i okänd terräng. Den som gör ett försök kan bara lova en enda sak, att han/hon ska göra sitt bästa. Den som försöker kan aldrig lämna några garantier om att lyckas, för då vore det inget försök. Detta det första citatet handlar om betydelsen av att få försöka. Anledningen till att artikelserien börjar här är att det är oerhört lätt att glömma hur viktig förmågan att kunna och våga försöka är. Det är svårt bland annat för att det är lätt att förföras av den som visat sig framgångsrik, den som har lyckats eller den som tvärsäkert lovar framgång. Nietzsche skriver:
    
"Ett nytt slags filosofer håller på att växa fram: jag dristar mig till att döpa dem till ett inte ofarligt namn. Såsom jag anar dem, såsom de låter sig anas – ty det hör till deras väsen att någonstans vilja förbli gåtor –, torde dessa framtidens filosofer ha rätten, kanske också orätten, att kallas försökare [Versucher]. Detta namn är i sig självt bara ett försök och, om man så vill, en frestelse [Versuchung]."
    
Allt fler fastnat allt oftare i olika loopar av gnällande. Många oroas av olika anledningar och på olika sätt av utvecklingen. Missnöjet med sakernas tillstånd växer. Idag känner sig många kontrollerade och tvingas acceptera att deras friheter, i både tanke och handling, kringskärs allt mer. Systemen som allt fler använder, inte bara inom näringslivet, kräver allt fler och allt mer detaljerade garantier för att den som vill och kan ska få försöka. Det är en oroande utveckling. Följande säger jag med stöd i egen erfarenhet av forskning om kultur. Det växer sig på en känsla som stärks ju mer jag lär och ju mer jag studerar kultur och det omgivande samhället, av att kunskaperna som samhället och dess organisationer vilar på lösan grund och att osäkerheten som aldrig helt går att dölja kompenseras med tvärsäkerhet. Orsaken till att jag uppehåller mig vid detta är att jag aldrig kunnat göra något fullt ut som jag inte tror på fullt ut, och det föreställer jag mig att företagare kan känna igen sig i. Jag känner mig lurad av systemet, därför gnäller jag. När jag delger mina tankar och resultat möts jag ibland och allt oftare av sura miner som säger: Detta var inte vad vi beställt! Och även om jag pekar på att forskning handlar om att försöka, vilket är en av de mest befriande tankarna jag funnit hos Nietzsche, inte om att veta på förhand, rinner den (vetenskapligt grundade) insikten, likt vattnet på en gås, av dem som har makt och inflytande över kunskapsutvecklingen. Den insikt och den visdom som ryms i citatet ovan bortträngs, av rädsla för det okända och det osäkra.
    
Den som har makten över medlen har makt över kunskapen, och forskare är inte mer än människor. Om pengarnas makt över samhället och akademin blir för stor rubbas balansen och det påverkar möjligheterna att försöka både inom forskningen och i näringslivet. Om maktbalansen rubbas skapas onödiga risker, för när makt eller pengar ansamlats hos ett fåtal tar makten över kontrollen och dess enda syfte är att förmera sin makt och sitt inflytande. Makten, eller pengarna, blir ett självändamål. Vill man uppnå ett mål är makt nödvändigt, så detta är inget enkelt problem, med en enkel lösning. Att kritisera systemet är att bita den hand som föder en, och det gör man aldrig ostraffat. Jag sökte mig till akademin för kunskapens skull, för att jag när en outsläcklig hunger efter insikt och förståelse. Jag sökte mig till högskolan för löftet om kunskap. Och på samma sätt föreställer jag mig att en entreprenör startar sitt företag för att han/hon när en dröm om att uppnå eller skapa något. Vetenskapen och företagarna sitter i samma båt och mer förenar än skiljer dem åt. Båda kan lära massor av citatet från Nietzsche.
    
Den som försöker kan aldrig lova något ifråga om utfallet. Faktum är att om det är vad som krävs för att få forska eller driva företag, att man vet vad man ska komma fram till eller hur det ska gå, är det inte forskning eller förtagande man sysslar med. Och om garanterad måluppfyllelse anses vara det högsta goda har både akademin och näringslivet förvandlats till något annat än det en gång var. Vad hände med drömmarna, visionerna? Vart tog de karismatiska galningarna vägen? Vad hände med nytänkande? Allt det där som gav liv åt samhället, forskningen och företagandet, dog med kravet på garantier. Vart ska vi vägen, vi som vill försöka? Jag står och blickar ut över en avgrund. Jag vill fortsätta försöka, för det är enda sättet att utveckla ny kunskap. Men för att få försöka måste jag lova att jag uppnår ett på förhand formulerat mål, att jag lyckas. Vi håller på detta sätt på att måla in oss i ett hörn, och ju mer vi försöker slingra oss desto mer trasslar vi in oss i den låsta situationen som kravet på visshet och säkerhet försätter oss i.
    
Låt oss göra ett försök. Låt oss lära av våra misstag. Låt oss undersöka gränsen för vetandet och för pengarnas möjlighet att förverkliga drömmar. Bara så kan ny och användbar kunskap och entreprenörskap utvecklas. Kunskapsutveckling och företagande har inget med säkerhet att göra, i alla fall inte med visshet om framgång. Först i efterhand vet man, men det går aldrig med ledning av det som varit att säga något om framtiden. Vinner du högsta vinsten på ett lotteri är det ingen som betraktar dig som något annat än en lyckans guldgosse. Samma borde gälla både inom vetenskapen och företagande. Det enda man kan uttala sig om är kvaliteten i ansatsen och intensiteten i försöken. Den är bäst som vill och orkar försöka mest.
    
Varje dag minst ett nytt försök, en ny ansats. Tänk om det var så man fick arbeta, tänk om det var så företag drevs. Under över 20 år har jag försökt, försökt och försökt igen. Och jag har lärt mig massor, inte genom att lyckas, utan av att jag fått försöka. Tyvärr är det bara framgång räknas idag, bara den som bevisat att han/hon kan garantera att ett bestämt och på förhand definierat kan uppnås får försöka. Att detta ger oss sämre kunskap, för det resulterat i ett slags intellektuell inavel, eller mer av samma (tänk franchising) talas det tyst om. Den som påpekar det uppenbara ifrågasätts, för det är farlig kunskap, för det hotar att underminera nuvarande maktordningar. Därför säger jag som Nietzsche, låt oss uppvärdera försöket. Låt fler få försöka oftare. Någon kommer att lyckas, men ingen vet vem på förhand.
    

Eddy Nehls


Artikeln skrevs av Eddy Nehls som är Lektor i Kulturvetenskap och Docent i Etnologi.

 

Veckans fråga

Är våra stora svenska företag generellt sett tillräckligt förändringsbenägna?
Vad tycker du?

ANNONS:

Mest läst

 

EQapital.se