Keynes och Lenin hade varit utmärkta aktiemäklare.

Keynes och Lenin hade varit utmärkta aktiemäklare.. 
Att beröra omvärlden är viktigare än att öka resultatet. Många företag är bra men berör inte omvärlden. Det är omöjligt att förutse kommande aktierörelser men sannolikt enklare om vi studerar människors beslutsbeteende..
Att beröra omvärlden är viktigare än att öka resultatet. Många företag är bra men berör inte omvärlden. Det är omöjligt att förutse kommande aktierörelser men sannolikt enklare om vi studerar människors beslutsbeteende.

Published 2014-04-08

Keynes och Lenin hade varit utmärkta aktiemäklare.

Att beröra omvärlden är viktigare än att öka resultatet. Vi mäter, analyserar och vrider på faktorer som bygger värde för aktieägarna. Det känns som vi ofta har ett motstånd, inget riktigt medvetet motstånd, utan en tröghet.

Lenin


    
Alla vi som på något sätt arbetar med aktier vet förnuftsmässigt att människan inte är speciellt förnuftig i sina beslut, att vi gör ologiska investeringsbedömningar och styrs av känslor. Vi är inte alls särskilt intresserade av att fatta ekonomiskt riktiga avslut. Mäklare och analytiker vet det men faller direkt in i en jargong med företagsresultat för att det förväntas.
    
Keynes (John Maynard Keynes 1883-1946, en av historiens riktigt stora nationalekonomer) har liknat det vid att försöka förutsäga en skönhetstävling. Det är inte den som är faktiskt snygg som vinner utan den som de flesta röstar på. Och vilka röstar domarna på? Den som charmar dem så klart och kanske vill de rösta på en vinnare så domarna försöker gissa hur de andra domarna rimligen gissar. När vi nu jämför aktiemarknaden med en skönhetstävling så inser vi att det inte är företagens resultat (utseendet) som är väsentligt utan vad aktieägarna gillar hos företagsledningen eller i företagens strategi (charmade).
    
Men så börjar vi dessutom förstå att det finns köpare och säljare på marknaden som försöker förutsäga hur marknaden kommer att reagera på resultatet. Var det bättre eller sämre än alla andra (hur gissar de andra skönhetsdomarna?) professionella bedömare (gissare] på marknaden hade förväntat sig? Grumlar jag till det? Jag har bara tittat på de första 3 dimensionerna på en lönlös gissningstävling som i verkligheten har minst 7 dimensioner. Då kanske ni får en känsla för hur meningslöst det är att försöka peka ut undervärderade aktier. Vi har ingen aning om alla dimensioner av märkliga bevekelsegrunder för aktieköp.
    
Lenin (Vladimir Lenin (1870-1924), politiker, marxistisk teoretiker och grundare av Leninismen) var klok när han insåg att mycket siffror (nyckeltal, analyser och grafer) till slut blir kvalitativt. Jag tolkar det som att det blir självuppfyllande – släng tillräckligt mycket innehållslös information på någon så blir mängden information värdefull.
    
Vad är då värdefull information? Sådant som kan användas för att försöka förutsäga hur skönhetsdomarna de facto röstar. Vad triggas domarna av?
    
En liknelse: Hur bra hade Coca-Cola lyckats om man istället för att lyfta fram lyckliga människor med en svart flaska i handen hade fokuserat på dryckens innehåll? Inte särskilt väl så klart. Är det en skillnad på våra beslut avseende enkla konsumtionsvaror och hur vi röstar i en skönhetstävling? Nej, för vi ser det vi vill se. Är någon trevlig, charmig och berör så röstar vi på den personen. Vi gör det för att vi vill. Vi gör på samma sätt när vi tar aktiebeslut. Vi vill ha det som vi gillar. Vi vill ha en aktieportfölj med bolag som känns bra. Spelar då företagets resultat ingen roll? Det spelar roll men resultatet är en del i vår argumentation när vi väl bestämt oss för att bli ägare.
    
Det finns tre viktiga slutsatser:
    
• Företag som berör oss har större möjlighet att få rätt värde. Det finns massor av företag som har en bra verksamhet, med utmärkts strategisk position, som förtjänar ett bättre marknadsvärde.
    
• Det är lättare att förutsäga aktiemarknadens utveckling genom studier av omvärldens känslor – än genom studier av orelaterade faktorer. Människans orationella investeringsbeteende är ganska förutsägbart.
    
• Keynes och Lenin hade sannolikt varit utmärkta aktiemäklare och kanske speciellt duktiga kapitalförvaltare. De förstod att människors känslor är helt avgörande för deras handlande. Deras insiktsfullhet var långt före sin tid och de springer fortfarande cirklar runt medelmåttorna. Än i dag klamrar sig marknadens aktörer fast vid sitt naiva önsketänkande, att vi är ekonomiskt rationella.
    

Ulf Löwenhav

    
    
    

 

 

EQapital.se