Krama en riskkapitalist!

Krama en riskkapitalist!. 
Riskkapitalister behövs och offentligt riskkapital behöver bli mer effektivt.
Riskkapitalister behövs och offentligt riskkapital behöver bli mer effektivt

Published 2014-03-23

Krama en riskkapitalist!

Det är för få som kramar riskkapitalister. Och för få politiker som bör få en kram, eftersom dom ogärna i handling i sin tur kramar en riskkapitalist.

    

pengarkugghjul


Begreppet ”riskkapitalist” står inte högt i kurs i dag. Det var annorlunda för några år sedan. Men det var innan skatteverkets upptaxeringar. Det var också innan skriverierna om vård- och utbildningsbolagens vinsthemtagningar. Och innan den politiska debatten om vinster i välfärden tog riktig fart.
    
Själv skulle jag mer än gärna krama en riskkapitalist. Jag vet nämligen vilken viktig funktion de har. På många olika områden. De ser bl.a. till att vi får in utländskt kapital till Sverige som investeras i företagens tidiga skeden. Ett annat viktigt bidrag de står för är kompetens. I många fall är det kompetensen som är den viktigaste delen när riskkapitalister ger sig in i ett företag.
De politiker som offentligt kramar riskkapitalisterna har blivit väldigt få i närtid. Möjligen med undantag av Annie Lööf som fortfarande håller deras fana högt.
    
Fast det finns ju en typ av riskkapital som politiker gärna kramar. Det är ditt och mitt individuellt intjänade riskkapital, dvs. den del av våra skattepengar som går till olika statliga riskkapitalsatsningar. Låt mig nämna Inlandsinnovation, Almi Invest, Fouriertransform och Innovationsbron.
    
I dagarna presenterade Riksrevisionen en analys av hur den statliga riskkapitalförsörjningen fungerar. Resultatet av analysen kan sammanfattas med orden - inge bra. Det är för många aktörer. Pengarna används alldeles för sent i företagens livscykel. Och politikerna styr till särskilda sektorer på ett sätt som är ineffektivt. Sammantaget finns det ca 10 miljarder avsedda för investeringar, vid sidan om 6:e AP-fonden.
    
Tittar man på hur overheadkostnaderna ser ut i dessa statligt finansierade riskkapitalorganisationer blir man också mörkrädd. Det finns exempel på rörelsekostnader på 5 – 6 Mkr per anställd. Hua! Fast jobbade man där själv skulle man säkert vara nöjd.
Släpp riskpengarna loss – det är vår!
    
Nej, nu ska man inte vara allt för mycket dysterkvist. Det finns ju ett visst ljus i tunneln. Vad det handlar om är att röra sig i fortsatt rätt riktning på det området. Och med snabbare hastighet. Jag tänker på det nya investeraravdraget.
    
Investeraravdraget innebär att fysiska personer som förvärvar andelar i ett företag av mindre storlek i samband med företagets bildande eller vid en nyemission kan få göra avdrag för hälften av betalningen för andelar. Avdraget får göras i inkomstslaget kapital och ges med högst 650 000 kronor per person och år, vilket motsvarar förvärv av andelar för 1 300 000 kronor.
    
Det är ett mycket bra exempel på hur man kan se till att låta hundra blommor blomma. Men i grunden ligger att också ha en mer allmänt positiv syn på privatpersoners intresse att bidra till att bygga nya företag. I stort och i smått.
    
Krama riskkapitalister, och politiker som underlättar för privat investeringskapital.
    

Jan Sandberg

 

 

EQapital.se