Riktigt kapital söker riktiga behov

Riktigt kapital söker riktiga behov. 
Vi har vant oss vid att det är svårt att finansiera entreprenörer. Det görs diverse olika försök att tillföra riskkapital men sannolikt behöver vi bättre finansiella instrument..
Vi har vant oss vid att det är svårt att finansiera entreprenörer. Det görs diverse olika försök att tillföra riskkapital men sannolikt behöver vi bättre finansiella instrument.

Published 2014-06-26

Riktigt kapital söker riktiga behov

Vi har vant oss vid att det är svårt att finansiera entreprenörer. Det görs diverse olika försök att tillföra riskkapital men så länge vi har en tydlig skillnad mellan kapitalmarknadens tidshorisont, 2 veckor, och våra viktigaste företags kapitalbehov, 5-10 år, har vi ett allvarligt problem.

    

Myanmar


De som står för kapitalet, privatpersoner som ser fram emot en pension om några år, är inte problemet. De kan vänta. Det är de som förvaltar pengarna som tvingats till finansiell närsynthet. Men det finns viktiga finansiella trender som sannolikt leder till en förbättring, utanför de etablerade riskkapitalprogrammen och utanför börsen.
    
Var finns problemen? Det finns ett inbyggt problem med finansiering. De modeller som lärs ut vid högskolor utgår från att kapital är en bristvara. Det trots att det aldrig någonsin har funnits mer likviditet i marknaderna. Finansiering som ämne borde integreras med strategi, men ämnet lever i sin egen värld, i många fall helt avskilt från verkligheten. När strategivetarna inser att det bästa för företagen och samhället är stora omfattande omläggningar (”disruptive innovations”), klarar de inte av att argumentera på finansvetarnas kvantitativa språk.
    
Samtidigt har aktiebörserna övergått från att fylla en funktion för kanalisering av riskkapital till att ha fokus på de riktigt stora företagen, de som inte behöver riskkapital. De mindre företag som lyckas börsnotera sig inser snart att börsen är en ganska kall plats. Marknadens aktörer inriktar sig på stora företag som kan pumpa ur sig en kontinuerlig ström av information och prognoser. Kring tillväxtföretagen händer det för lite och för sent för att det skall vara intressant för kapitalförvaltarna. De utvärderas kvartalsvis och det behöver hända saker hela tiden. Vad vi har är dysfunktionella närsynta kapitalmarknader med obegriplig metodik. En jobbig plats för genuina finansieringsbehov, entreprenörens verklighet.
    
Vi befinner oss i ett kapitalistiskt dilemma, som Professor Clayton Christensen vid Harvard har kallat det. Christensen pekar ut skillnaden mellan förbättrande innovation, det som nästan alla etablerade företag håller på med, och marknadsskapande innovation. Det är marknadsskapande innovation som Apple varit engagerade i och som innebär att man skapar saker som vi inte ens kan föreställa oss att det behövs. Den typen av innovation är svår att vrida in i det smala tunnelseende som etablerade finansiella modeller och aktiemarknader erbjuder. Aktiemarknaden godkänner förbättrande innovation men släpper inte igenom den marknadsskapande innovationen. Den enskilda risken blir för stor.
    
Vad vi behöver skapa utrymme för är de omfattande omläggningar som Apple gjorde med iPhone och iTunes. Skapa helt nya modeller och tekniker som möjliggör att den enorma likviditeten kan möta det stora tekniklyftet. För det krävs kapital och om inte kapitalbehovet hittar kapitalet behöver vi skapa förutsättningarna.
    
Det finns en vilja hos individerna att deras kapital används på ett för samhället bra sätt. Avkastning är ett minimivillkor, men om det kan kombineras med bra samhällsutveckling känner man stolthet och engagemang. För att göra kapitalmarknaden mer långsiktig måste man skapa finansiella instrument som låter kapitalets önskemål möta tillväxtföretagets behov. Tidsramen är sannolikt över 10 år och under den tiden skall entreprenören kunna ägna all sin uppmärksamhet åt utveckling. Kanske kan IKEA användas som en modell. Ingvar Kamprad hade sannolikt kunna dra fördel av kapital men hade sannolikt inte lyckats lika bra om han tvingats ta hänsyn till aktieägares formella och informella krav. Däremot är det många som efter framgångens faktum inser att de gärna velat vara med och finansiera utvecklingen, och kunnat konvertera sitt bidrag till någon form av ägande eller vinstdelning. När vi tänker på ett sådant värdepappers struktur börjar vi närma oss det som kapitalet och entreprenören letar efter.
    

Ulf Löwenhav



 

 

EQapital.se