Vi söker vetenskaplig helhet

Vi söker vetenskaplig helhet. 
Det är så lätt att referera till forskning som ett slags sanning ”det jag säger bygger på forskning, därför är mitt argument korrekt” ”forskning har visat att det är på det här sättet”.
Det är så lätt att referera till forskning som ett slags sanning ”det jag säger bygger på forskning, därför är mitt argument korrekt” ”forskning har visat att det är på det här sättet”

Published 2015-01-14

Vi söker vetenskaplig helhet

Det är så lätt att referera till forskning som ett slags sanning
”det jag säger bygger på forskning, därför är mitt argument korrekt”
”forskning har visat att det är på det här sättet”


Bilden många har skaffat sig är att forskning gradvis belyser mörkret kring oss – att vi gradvis förstår mer av omvärlden. Sannolikt är det så inom teknik och kanske medicin. Inom företagsekonomi är det inte så. De mest kända företrädarna inom exempelvis finans har diametralt skilda världsbilder. Men de har inte fått det på insidan – utan genom att titta ut.
    
Problemet kan ha med vår inlärning att göra. Läser man gradvis allt svårare finanskunskap måsta man acceptera all text för att kunna tillgodogöra sig kunskaperna. Man måste svälja det man läser för att komma vidare och klara de svåra skrivningarna. Man går vidare och blir doktorand. Då är det ett par stycken etablerade professorer, inom det smala spår man valt, som skall granska det som produceras. Håller man sig inte inom det allmänt accepterade får man inte doktorshatten. Som ny doktor är det en kamp på kniven att få artiklar publicerade, och så klart, de granskas av andra etablerade företrädare för den rätta läran. När du väl är framme och nått omvärldens förtroende är det helt omöjligt att ha en annan uppfattning än alla andra i det smala skrået.
    
Effekten blir att vi inte alls gradvis sprider kunskapens ljus utan det blir smala, smala silos av kunskap utan koppling till andra specialkunskaper. Professor Clayton Christensen vid Harvard University tycker det är helt förkastligt att begåvade människor skall ödsla tid på att skriva artiklar som kanske läses av tre personer. Professor Christensen konstaterar även att en professor i strategi inte ens kan föra en vettig diskussion med en professor i finance. Strategiprofessorn vet att vi ibland måste ta till dramatiska omstruktureringar för att flytta fram våra verksamheter till ny efterfrågan. Finansprofessorn skjuter snabbt ner resonemanget med kvantitativa modeller som bygger på att kapital är en bristvara. Svårigheten att kvantifiera strategiprofessorns resonemang straffas ut när finansprofessorn kan påvisa ett negativt nuvärde.
    
Om någon idag vill utforska det helt tomma rummet mellan juridik och psykologi och gå till botten med hur jurister tolkar skriven text blir det omöjligt eftersom juristerna fnyser åt psykologin och psykologerna hävdar att de inte kan juridisk struktur, Det går inte att hitta rätt institution eller personer som vill ge sig på att vägleda eller än mindre vara opponenter. Resultatet blir att den ambitiöse studenten hamnar i smala jurist- eller psykologifack.
    
När Robert Schiller fick nobelpris i ekonomi hade han ursprungligen ett traditionellt perspektiv men hans psykologipraktiserande fru introducerade honom gradvis för ett nytt perspektiv. Skall det vara slumpen som gör att vi får beteendefinans, ett relativt sett nytt och användbart område?
    
Det är tråkigt när vi jämställer ökad kunskap med ökade resurser till forskningen. Sannolikt ökar vi bara avståndet mellan olika silos, avståndet mellan institutionerna ökar.
    
    


Artikeln skrevs av Ulf Löenhav
Skicka e-mail till Ulf.lowenhav(at)reaktionvalue.com
Twitter @ulflowenhav
    

 

Veckans fråga

Är våra stora svenska företag generellt sett tillräckligt förändringsbenägna?
Vad tycker du?

ANNONS:

Mest läst

 

EQapital.se